/ Vardag /

Intervjun

Hej!

För någon vecka sedan så gjorde Hässleholms lokaltidning en intervju med mig, lite om mitt liv i allmänhet samt mina åsikter om vissa saker, här är den...

"-Nä, vet du vad! Varför skulle dom behöva handikappanpassa en butik här i Markaryd för att jag eller andra i rullstol kanske handlar där en gång i halvåret.
Lina van der Putten, 24, sticker verkligen ut hakan. Medan andra i hennes situation kräver sina rättigheter tycker hon att det kan bli överdrivet.

-Jag vet att många retar sig på mina åsikter, men det gör inget för jag står för det jag säger, fortsätter Lina och ser väldigt bestämd ut.
-Visst ska det anpassas så långt som möjligt. Men ibland kräver det ju stora investeringar. Jag kan lika gärna ringa och be någon hjälpa mig, antingen med att komma in eller med att köpa det jag behöver.
-Vill jag komma in på puben kan jag också be om hjälp utan att det känns särskilt konstigt. Kraven på anpassning kan gå för långt även om det förstås känns bäst att inte vara beroende av andra. Tycker bara att det ska finnas gränser för allt.

Lina är som alla andra unga tjejer i hennes ålder. Skillnaden är att hon är beroende av sin permobil. Född med ett handikapp som är en variant av ryggmärgsbråck. Dessutom bara född med en njure som kollapsade när hon precis hade gått ut gymnasiet på Söderportskolan i Kristianstad.
-Jag var verkligen nära att dö. Hade gått på dialys ganska lång tid när kroppen inte orkade längre. Min pappa donerade sin ena njure 2008 och jag fick ett helt nytt liv. Allt gick jättebra och jag fylldes av ny energi och livslust.

Lina sköter sig nästan helt själv i egen lägenhet i Markaryd och rapporterar om sitt liv på sin blogg där hon också presenterar sina husdjur golden retrivern Tindra och katten Tusse, en helig birma.
Fotografering och skrivande är två av hennes stora intressen och hon har publicerat en del av sina foton på bloggen. Hon har haft egna utställningar och även sålt en del bilder.
Lina berättar att hon kan röra sig ganska fritt hemma i lägenheten med hjälp av en rullbräda som kan liknas vid en slags skateboard.
-Jag kan sköta allt utom att byta gardiner, hämta kartonger med julpynt från källaren och liknande saker. Just nu hjälper min mamma mig med dom sakerna.

När det gäller assistentbiten är Lina ambivalent. Å ena sidan är det jobbigt med främmande människor som kommer in i ens liv, å andra sidan tycker hon inte det är meningen att anhöriga ska tvingas att ställa upp.
Hon har ansökt om att få assistent, men fått avslag. Hon sköter sig för bra själv just nu helt enkelt.
-Livet är för kort för att deppa. Det blir vad man gör det till, säger Lina.
Besök Linas blogg på http://lvdp.blogg.se"

/Lina
#1 / / mammis:

<3

#2 / / Anonym:

Bra Lina att du sticker ut hakan. Håller med dig om att det ibland är överdrifter med handikappanpassning.

Ha det bra och hälsa katt och hund

/Eva

#3 / / Thomas:

Så skönt att höra en sådan här kommentar. Håller på att slåss för att få en ändrad verksamhet för en lokal i Markaryd men det går bara inte. Har haft två rullstolsbundna kunder under 26 år i min bransch som blev jätteglada när vi hjälpte dom in. Klart att man vill göra vad man kan men det är ju inte alltid genomförbart i gamla byggnader.