/ Vardag /

Fotograferingsförbud

Hej! 
 
Jag har funderat ett bra tag på ifall jag ska börja blogga igen, den sista tiden har det hänt mycket i mitt liv och jag känner att jag behöver ett forum där jag kan dela med mig av mina tankar till dem som vill. Just nu blir det att jag mest skriver om det på Facebook, men jag gillar samtidigt inte det, jag känner mig så negativ och det blir bara små korta gnäll-inlägg till alla, både till dem som bryr sig och dem som bara tycker att man sitter och klagar. Då är det bättre att skriva om de här, man kan vara lite mer privat och de som inte vill läsa behöver inte.
 
 
Jag antar att de flesta som läser den här bloggen redan känner mig och vet vad jag går igenom, men jag drar det lite snabbt ifall det är någon ouppdaterad här och hälsar på ;).
 
Jag har ett handikapp som bland annat gjorde att jag föddes med endast en njure. Den blev sämre och sämre tack vare allvarliga urinvägsinfektioner som gick upp till bäckenet flera gånger så efter 1 1/2 år på dialys så transplanterades jag i december 2008.
Nu det senaste året har jag delvis fått ett magvirus som inte vill ge med sig, det gör att jag har väldigt svårt att äta, behålla maten, ta upp näring och energi samt att jag har gått ner över 23kg så det är bara 24kg kvar av mig. Jag har även haft ett otaligt antal urinvägsinfektioner som blivit så pass allvarliga två gånger att det blivit blodförgiftningar, nu sist hamnade jag på intensiven i fyra dagar och det var riktigt nära att jag strök med. Det var ca två veckor sen och nu är infektionen tillbaka igen, så i skrivandes stund så sitter jag och pojkvännen återigen på akuten och väntar på att jag ska bli inlagd. 
 
Det börjar verkligen kännas hopplöst. Det enda jag vill är att få svar på varför jag får tillbaka infektionerna hela tiden! Jag vill vara frisk, hinna återhämta mig mellan sjukdomarna, vara snäll mot mig själv och ha ett så normalt liv som möjligt. Men hur ska jag lyckas med det när jag knappt har energi till att borsta tänderna på morgonen?
#1 / / Anna Rahden :

Fina, söta Lina! Pratade precis med David, hoppas så mkt att dom kommer fram till orsaken nu, bra att du står på dig!! Stor Styrkekram!

#2 / / Emeli:

Lina! Jag följer dig (eller hur man nu säger) på Facebook och läste nu ditt blogginlägg..,vill bara säga att jag tänker på dig och hoppas du blir bättre pronto!! Massa krya på dig och du fixar det! Kramar Emeli

#3 / / Päivi Aho:

Tappa inte hoppet Lina. Det kommer att bli bättre. Kram <3