/ Vardag /

Fruktansvärd mardröm

Hej! 
 
Ush detta är tredje natten i rad nu som jag har haft samma mardröm. Den är så hemsk och verklig. Jag står nere på Huneskolans idrottsplats, där man springer 100 meter, på andra sidan fotbollsplanen, vid den gamla bryggan som går över ån jämte backen som går upp mot ålderdomshemmet står min lillebror tillsammans med några av sina kompisar. Helt plötsligt tittar jag upp mot vägen och då ser jag döden komma ner mot mig i en jättefart, han har armen utsträckt som att han pekar på mig och han går inte utan svävar några millimeter från marken. Jag tänker såklart att fan nu är de kört, han kommer för att hämta mig. Men sen när han är några meter ifrån mig så svänger han och börjar förflytta sig över fotbollsplanen istället i samma fart. Jag blir helt förtvivlad för då är han ju på väg mot Tobias istället. Men han försvinner förbi Bias och hans kompisar och drar sig istället upp för backen mot ålderdomshemmet. Sen har jag vaknat av ren lättnad varenda gång. 
 
Sen har de ju inte blivit bättre direkt av att de två senaste nätterna jag drömt de så när jag vaknat så har jag fått för mig att det varit en sjuksköterska ståendes jämte min säng för att ge mig min antibiotika, men sen någon sekund efter har jag kommit på att jag är själv i rummet, men den där skuggan jag ser eller vad man ska säga hänger kvar i ytterligare någon sekund innan den försvinner. Första gången blev jag så rädd att jag riktigt ryggade tillbaka i sängen. Blev självklart rädd inatt också, men inte så jag va nära att trilla ner på golvet iaf ;). 
 
Hemska hjärnspöken... 
/ Vardag /

För att nå målet...

Hej!
 
Nu har pappa och Pong varit här. De hade med sig frukt från trädgården där hemma :) äpplena är så goda! 
När dem hade varit här la jag mig och sov i någon timme och nu ligger jag och har tråkigt. Faktiskt första gången jag har riktigt tråkigt på sjukhuset sen jag blev inlagd förra torsdagen, inte illa faktiskt. Fast jag har ju tvn, men på dagarna när man faktiskt orkar va vaken och kolla på den är det bara tråkiga gamla repriser som man vid det här laget har sett minst tio gånger innan. Sen när de bra grejerna börjar på kvällen så är jag så trött att jag orkar titta i tio minuter och sen sover jag som en stock. 
 
 
Ord kan inte förklara hur mycket jag längtar hem, att få vara frisk, må bra, vara pigg, få träffa Tusse, jobba, fika med vänner, middagar med familjen och fortsätta bygga upp en vardag tillsammans med David. Men jag vet samtidigt att för att komma dit så krävs det att jag stannar här ett tag till och bara gillar läget.
/ Vardag /

Läkaren fick ett slag i huvudet

Hej!
 
Igår fyllde jag år, det blev som jag trodde, en födelsedag på sjukhuset. Däremot blev jag mer firad här än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Först kom mamma och Tobias med presenter både från dem, min faster och hennes familj och från farmor. Sen kom min morbror och hans sambo hit + en kompis, verkligen en jätteöverraskning! Jag trodde bara att mamma och Tobias skulle komma igår också hade jag folk här precis hela dagen istället :P.
Sen idag kommer pappa och Pong och hälsar på :).
  
 
 
  
Tänkte ta och uppdatera er lite om läget också. Trots att proverna visar att jag inte har någon infektion i kroppen längre då har jag fortfarande feber varje dag. Så det är ju något som inte stämmer. Jag får fortfarande antibiotika genom nål två gånger om dagen och den verkar jag iaf inte ha blivit resistent mot än ;). Jag hade ett jättebra samtal med min ordinarie doktor häromdagen, jag har funderat starkt på att be om att få byta för jag har varit så missnöjd med honom, men efter detta samtalet fick jag verkligen upp respekten för honom igen. Trodde nästan att han hade fått ett hårt slag i huvudet ;). Han kom in i mitt rum och var helt på samma sida som mig, att nu måste vi hitta orsaken till detta och vad vi kan höra åt det. Och han sa inte OM som den andra läkaren gjorde! Han sa att vi skulle hitta felet. Och att vi skulle göra något åt det. Också kom vi överens om att inte ha någon brådska med att skicka hem mig utan att nu ska jag stanna här till vi fått bukt på de. Och de känns verkligen jättebra! Som sagt, helt ny respekt för honom nu, tänk att det krävs så lite ;). Sen har han även planerat in en skiktröntgen av buken som jag antagligen kommer få göra redan imorgon. Sen när de får resultaten av den kommer han sätta sig och bolla fram och tillbaka med urologerna igen. Sen skulle vi passa på att ta lite mer prover nu när jag ändå är här för att kolla så kroppen tar upp min medicin som den ska för det har varit lite problem med det innan nu under tiden jag rasat i vikt. Och sen har de minskat en av mina immundämpande mediciner så mycket de vågar för att kroppen kanske ska orka stå emot alla infektioner lite bättre. Så nu har det iaf börjat hända lite grejer... Och det enda som krävdes var att läkaren fick ett slag i huvudet!