Hur mår du?
Hej!
När jag gick på högstadiet kom det en rätt ung präst till skolan och pratade om hur vi människor bryr oss om varandra. En sak han sa fastnade verkligen hos mig… När någon frågar honom hur han mår bara förbigående så svarar han alltid ”sätt dig ner en stund så ska jag berätta”…
Är vi verkligen intresserade av hur andra människor mår? Om man träffar någon bekant när man är ute så hälsar man ofta och frågar hur det är, man får ett ”bra, själv?” tillbaka, man svarar likadant och sen går man vidare. Hur hade man reagerat om personen sagt ”nej jag mår verkligen jättedåligt, jag har skiljt mig och förlorat jobbet”? Det är inte det svaret man vill ha, man vill ha ett ”bra” eller ”jo de funkar” och sen gå vidare med sitt eget.
När jag mådde som sämst, jag hade fått krampanfall, minnesförlust och gick på dialys i väntan på en ny njure och folk frågade mig hur jag mådde när jag var ute log jag bara och sa ”jodå de är bra”, men egentligen ville jag bara säga, vad tror du!? Jag kommer inte ihåg vad som hände hela förra året, jag var nära på att dö och en maskin renar mitt blod. Undra vad man hade fått för reaktion? De hade nog inte frågat fler gånger i alla fall.
Jag kan också erkänna att om jag frågar någon jag knappt känner hur det är med personen, vill jag ha ett kort och positivt svar. Man frågar för att vara snäll, inte för att man verkligen bryr sig om personen, hur kallt det än låter.
/Lina
När jag gick på högstadiet kom det en rätt ung präst till skolan och pratade om hur vi människor bryr oss om varandra. En sak han sa fastnade verkligen hos mig… När någon frågar honom hur han mår bara förbigående så svarar han alltid ”sätt dig ner en stund så ska jag berätta”…
Är vi verkligen intresserade av hur andra människor mår? Om man träffar någon bekant när man är ute så hälsar man ofta och frågar hur det är, man får ett ”bra, själv?” tillbaka, man svarar likadant och sen går man vidare. Hur hade man reagerat om personen sagt ”nej jag mår verkligen jättedåligt, jag har skiljt mig och förlorat jobbet”? Det är inte det svaret man vill ha, man vill ha ett ”bra” eller ”jo de funkar” och sen gå vidare med sitt eget.
När jag mådde som sämst, jag hade fått krampanfall, minnesförlust och gick på dialys i väntan på en ny njure och folk frågade mig hur jag mådde när jag var ute log jag bara och sa ”jodå de är bra”, men egentligen ville jag bara säga, vad tror du!? Jag kommer inte ihåg vad som hände hela förra året, jag var nära på att dö och en maskin renar mitt blod. Undra vad man hade fått för reaktion? De hade nog inte frågat fler gånger i alla fall.
Jag kan också erkänna att om jag frågar någon jag knappt känner hur det är med personen, vill jag ha ett kort och positivt svar. Man frågar för att vara snäll, inte för att man verkligen bryr sig om personen, hur kallt det än låter.
/Lina
Kommentarer
Postat av: mammis
<3....kram!
Postat av: Sandra, Thyra & Lhine
Du har väldigt rätt i det du skriver! "Hur är det med dej då?" är ju oftast bara en artighetsfråga, om det inte kommer från en vän så klart.
Ja bra bilder kräver tålamod, och en hel del tur! Det där var enda lekbilden som blev bra, för de började leka väldigt plötsligt, och kom sedan alldeles för nära ; )
Trackback
