/
Vardag /
I will not break
Ifall jag inte hade varit hemma var och varannan vecka hade jag nog inte haft tillräckligt med psykisk ork att fortsätta i Kristianstad. Hur hemskt det än låter så är det den enda gången jag träffar några som bryr sig om mig. Som sagt har jag ingen kvar i Kristianstad, och det blir jobbigare och jobbigare för varje vecka. Någon vecka eller två så kan det vara riktigt skönt att inte träffa några, utan bara vara för sig själv och sina tankar. Men nu har det snart gått flera månader. Det är oerhört påfrestande för psyket och jag är rädd att jag ska bli negativ och bitter av det i längden, och det är ingen människa jag skulle vilja bli.
Jag och alla runt om kring mig har kämpat så hårt för att jag delvis skulle överleva från början och sen jobbat så hårt för att jag ska bli en bra människa och få ett bra liv. Och det ska inte förstöras genom något så dumt som ensamhet.
Jag och min lillebror Tobias
Lina van der Putten